Ett rikt arv att förvalta
Vid Hjortensbergskyrkans 50-års jubileum talade församlingens nuvarande pastor och föreståndare Pelle Rosdahl om arvet från de tre samfund som tillsammans byggde kyrkan och bildade en av de första ekumeniska församlingarna mellan dessa samfund i Sverige. Dessa samfund bildade 2011 det nya gemensamma samfundet Equmeniakyrkan, som Hjortensbergskyrkan nu är en del av. I slutet av 1990-talet blev Hjortensbergskyrkan också en del av Pingströrelsen i Sverige.
Många kommer nu till Hjortensbergskyrkan som inte har någon bakgrund i något av dessa samfund. Vi behöver hjälpas åt att se det goda som finns i det arv vi som församling har att förvalta, samtidigt som vi tar ut kursen mot framtiden.
Jag ställer några frågor till Pelle Rosdahl
Du valde att med några ord beskriva det du ser som viktigt arv från våra olika samfund. Du började med Missionsförbundet och talade om organisation och mission. Utveckla det i några meningar.
-Tack för möjligheten att utveckla. Det är alltid svårt att lyfta fram något bra hos en rörelse utan att få andra rörelser att känna att man saknar just detta. Organisation har så klart alla rörelser, men min personliga erfarenhet är att just Missionsförbundet varit mycket duktiga på att vara förening. I just vårt arv har vi till exempel vår ungdomsföreningen, med rötter i Missionsförbundets Ungdom, nuvarande Equmenia. Vi behöver föra det goda föreningsarvet vidare. Kan vi vara en bra förening har vi goda förutsättningar att vara en väl fungerande församling. Målet är att vara bra på båda.
Arvet mission har vi nog tydligt från alla samfund, men jag väljer att föra vidare det från Missionsförbundet av det enkla skälet att de valde ordet mission som rörelsenamn och djupaste identitet och uppdrag. Det vill jag att vi för vidare. Mission skall inte vara något vi bara gör utan något vi ÄR.
Sedan talade du om Baptistsamfundet och valde orden personlig omvändelse och troendedop Hur förvaltar vi det arvet?
- Baptismens historia sätter fokus på det personliga gensvaret av evangeliets kallelse till efterföljelse av Jesus. Och dopet som det tydligaste yttre tecknet på lärjungaskapet. Att förvalta baptistarvet innebär att vi fortsätter förkunna evangeliet, utmana till omvändelse och inbjuda till dop. Precis som den första kyrkan gjorde på apostlarnas tid (Apg 2:38).
Metodistkyrkan var det tredje bildarsamfundet. Där lyfte du den lilla gruppen och det genomtänkta sättet för att hjälpa människor att växa i tro och lärjungaskap. Hur kan det arvet prägla vår församling idag?
- Metodist var från början ett öknamn, men efter en tid tog men namnet till sig. Det beskriver väl rörelsens fokus på metod för att frälsta människor skulle växa i lärjungaskap och i helgelse. En av de viktigaste ”metoderna” för lärjungaskap och tillväxt, som rörelsen kom fram till var hemgrupperna (de kallade dem klasser). Alltså den lilla grupp av kristna som träffades i hemmen för att be, läsa bibeln och vägleda varandra. Det arvet är avgörande för vår församling att vi har hemgrupper där man delar livet och lärjungaskapet. Vidare tror jag att en församling mår bra av att ha en metodik kring exempelvis evangelisation och diakoni.
Till sist har vi rötterna i Pingströrelsen. Där talade du om livet i den helige Ande. Hur tar vi vara på det arvet nu?
- Ja, utan liv kan vi inte åstadkomma något alls. Oavsett om vi har den bäst organiserade föreningen eller den smartaste metoden. Utan Anden inget liv. Utan liv ingen församling. Därför är jag tacksam att vi även är en del av pingströrelsen. Inte för att de andra samfunden saknar Anden, men för att pingströrelsen på ett särskilt sätt lyfter fram betydelsen av Andens ledning, gåvor och kraft. Lewi Pethrus lär ha sagt ”Allt som har liv växer och utvecklas”. Det är bara Anden som ger det livet. Och där saker har liv och växer behövs organisation och metoder. Det är den identiteten och den historien jag hoppas att vi för vidare som Hjortensbergskyrkan idag och framöver.
Intervjuare Lisbeth Stigemyr
